Äntligen fredag...

Denna vecka har varit tuff! Igår morse så gick min älskade 92 åriga morfar bort, han somnade lungt och stilla in. Ett långt liv till ända och vi saknar honom oändligt. Saknaden är störst för mormor som misst sin livskamrat sedan 70 år tillbaka.

Vad gäller magen så har vi nått till v. 20:
Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen. Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen – hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst.

Min navel putar inte ut, tack och lov, men jag har dock drabbats av en helt fruktansvärd kramp i fötter och vader. Värst är det på kvällar och nätter. Det börjar som ett vanligt hederligt sendrag i vaden eller under foten men efter en stund så krampar hela underbenet. Smärtan sitter i upp till 10 minuter. I morse vaknade jag med ett skrik och väckte min älskade man som fick hjälpa mig att få bort krampen. Eftersom jag får det i båda benen samtidigt så går de inte att stå på och man blir helt hjälplös. I dag känns mina vadmuskler som två hockeypuckar och jag har rejäl träningsvärk. Har läst mig fram till att kramp hos gravida ofta orsakas av kalkbrist, så jag har skickat Micke till apoteket för att köpa kalciumtabletter. I övrigt så älskar jag min mage och smörjer in den morgon och kväll med mandelolja.

Ikväll är det äntligen fredag, med god mat och en nybakad kladdkaka och glass och let´s dance på TV. Mitt snart 30-åriga sug efter lösviktsgodis har hamnat i dvala och istället är det choklad som gäller....mums! I övrigt så har jag en härligt ledig dag hemma med pyssel och tvätt.